Detta står att läsa i en uppsats från Mimersbrun:"Tänker du med tarmen?"
Att matsmältningen sköter sig själv är dock inte hjärnans förtjänst, utan forskare har ganska nbyligen upptäckt en “andra hjärna” inne i tarmväggen, som helt utan den stora hjärnans hjälp sköter matsmältning, ämnesupptagning, reglering av galla/bukspott och även tarmens s.k peristaltiska rörelser (vilka är de muskulära vågrörelser som pressar maten genom tarmen). Ett bevisande exempel på detta är att matsmältningssystemet fungerar utmärkt hos en hjärndöd, förlamad person.
“Tarmhjärnan” innehåller 100 miljoner nervceller, vilket är lika många som hela ryggmärgen och det är delvis därför man har kommit att definiera den som en hjärna, trots att den i själva verket består av två nervcellsnät invävda i tarmväggen. Dessa två lager har fått namn efter sina upptäckare och döpts till “Meissners”-resp “Auerbachs” plexus. Den huvudsakliga anledningen till att tarmhjärnan kallas det den gör är dock att den är kapabel till att både fatta och genomföra beslut helt själv, utan att detta går via det centrala nervsystemet.
Den kan bl.a, med hjälp av de små s.k utlöparna på slemhinnan, “smaka” på tarmens innehåll för att avgöra vilka ämnen som väntar på att bli bearbetadeoch därefter se till att det som behövs för nedbrytningen produceras. Tarmen kan också registrera innehållets pH- och tryck från den mat som skall passera igenom och dessutom känna av gifter och bakterieinfektioner som den försöker göra sig av med genom motsatta muskelrörelser (vilket leder till kräkningar) resp förtunning av innehållet och en ökad hastighet på de peristaliska muskelrörelserna (som framkallar diaréer).
Det finns många likheter mellan våran extrahjärna och kraniehjärnan. Man har bl.a identifierat ett 30-tal signalsubstanser i hjärnan som också påträffas i tarmhjärnan. En annan intressant faktor är att forskare har hittat samma förändringar i tarmens nervsystem som i hjärnan vid både Alzheimers och Parkinsons och man hoppas att på sikt kunna ta vävnadsprover i ändtarmen för en lättare väg till diagnos vid fall av dessa sjukdomar.
Enligt de förkunskaper man har om de primitivare organismerna med något mindre hjärnor så har dessa varelser trots sin hjärnstorlek mycket välutvecklade matsmältningssystem. I och med detta ror man att “tarmhjärnan” uppkom innan den stora, vanliga hjärnan. En teori hävdar att nervceller från tarmen började röra sig upppåt i “kroppen”, för att sedan bilda det högteknologiska organ vi har idag. Det bör tilläggas att det centrala nervsystemet och tarmens nervsystem vid fosterutvecklingen bildas från samma cellstruktur.
Dessa framsteg har banat väg för ett nytt forskningsområde kallat “Neurogstroenterologi” vilket innebär att man kartlägger detta nya nervsystem. Tanken är att det skall ha ett medecinskt syfte och effektivisera läkemedlen mot tarmsjukdomar. Idag lider ca 10 % av sveriges befolkning av en irriterad tjocktarm, även kallat tjocktarmskatarr, med symtomen magont, gasbildning och växlande förstoppning/diaréer. En teori om orsaken till denna sjukdom är underskott i tarmen på ett ämne kallat serotonin som sedan innan är känt från hjärnan och inblandat i en persons humör och sinnesstämning.
95 % av kroppens serotonin finns dock i tarmarna. Behandling sker med antidepressiva medel, som egentligen används för en ökad mängd serotonin i hjärnan vid depressioner, men som också hos somliga fungerar i tarmen.
Slutligen skulle man kunna säga att tarmhjärnan kan känna av de hormoner som frigörs i kroppen vid bl.a glädje, oro, stress samt förälskelser m.m. Så det är ingen tillfällighet att vi får fjärilar i magen av vissa känslor.
