Symtom vid utbrändhet

Delar av texten  och inspiration är hämtad ur "Kvinnor och utbrändhet inom organisationer", LIU 2003


Första stadiet: Tvångsmässigt behov av att hävda sig. Som ofta kommer av att man tror att man får bekräftelse för det man gör och inte för den man är...Bottnar i en låg självkänsla som man ofta kompenserar med ett desto godare självförtroende. Under det här kan det ligga förtryckta känslor av sorg , rädsla/ilska.

Andra stadiet: Intensivare engagemang.Man börjar "kicka" sig med det man gör. Man känner sig duktig och kompetent. Man är någon.Ungefär som när en alokoholist dövar en tomhet med alkohol.

Tredje stadiet: Subtila uppoffringar. Ju mer man offrar, desto bättre människa är man väl? Ju mer man gör för andra, desto godare är man eller? Man kompenserar nu den låga självkänslan med att GE. Men faktum kvarstår, man gör det för att man tror man får bekräftelse för det man gör, inte för den man är. Man lämnar inte gärna över för kontrollen är det enda man kan kontrollera.

Fjärde stadiet: Konflikter och behov avfärdas. Man börjar stänga av kroppen. Man vill inte känna de bohov av vila och återhämtning som finns, för dessa skulle göra att man inte kan ge och då är man ju värdelös. Man vill heller inte koppla på kroppen eftersom man då skulle känna den där tomheten...Man känner ju faktiskt inte sig själv. MEN man känner ofta redan här att något är fel.

Femte stadiet: Värdeskalan påverkas. I det här stadiet börjar man få svårt att veta vad som väsentligt och oväsentligt. Värdeskalan förvrängs och tidsskalan pressas ihop till nuet. Det förflutna och framtiden stängs av.

Sjätte stadiet: Förnekandet ökar. Förnekelse är typiskt för utmattning. I det sjätte stadiet tar förnekelsen väldiga proportioner. Fixering vid ett enda ämne är vanligt i det här stadiet. Den drabbade brukar vara långt borta i egna tankar, även om hon verkar vara närvarande utåt sett. Intoleransen gentemot andra ökar också.

Sjunde stadiet: Bristande engagemang. Nu är energin låg och stressen häg. Detta resulterar i att empatin sjunker och man blir mer mekanisk.Avståndstagande från omgivningen och även från sig själv. En känsla av att man står bredvid och tittar på sig själv. Nu blir cynismen en skyddande funktion och man uppfattar ibland omvärlden som fientlig.

Åttonde stadiet: Märkbara förändringar i beteendet. Kvinnor i det här stadiet tycker inte om kritik. Omdömesförmågan blir störd och man drar sig undan från omvärlden. Omtanke kan uppfattas obehagligt och rent av som angrepp. Humörsvängningar är vardag...

Nionde stadiet: Avpersonalisering. Det nionde stadiet innebär en allvarlig form av avstängning. Huvudsymptomet är självförnekelse, där man inte erkänner sin kropp eller person. "Detta är inte jag". Tiden existerar inte på samma sätt som förut och andra människor blir vaga gestalter. Man kan magra, eller gå in i ett destruktivt tränande eller ha sömnrubbningar.

Tionde stadiet: Tomhet. Man känner sig ihålig, meningslös och ödslig. Överdrifter är i detta stadie vanliga för att tillfälligt döva sinnena och smärtan inom sig, ibland med hjälp av droger eller mat/godis. Om man äter något känner man sig mindre tom. Man kan se ner på andra och nästan maniskt älta andras beteende elelr göromål, allt för att slippa känna och vara sig själv.

Elfte stadiet: Depression.Här tappar många intresset för allt. Tillfälliga uppryckningar sker, men den dominerande känslan är förtvivlan och självhat. Det finns ingen drivkraft kvar och man känner panik och vill bara fly. Självmordstankar kan dyka upp i detta stadie. Man sköter inte de dagliga sysslorna och det är vanligt att man inte äter.

Tolfte stadiet: Total utmattning. Detta är utmattningens kulmen och kan vara ett livshotande tilllstånd. Jaget är i princip borta och man är helt frånvarande. Immunförsvaret kan vara skadat. I det här stadiet är det mycket viktigt att man får hjälp.

Näring hjälper mot depression och ångest

I Näringsmedicinsk tidskrift, nr 1 2007, skriver överläkaren Bo H Jonsson om positiva resultat vid behandling av depression och ångest med näring. Nedan är ett utdrag ur artikeln som finns i sin helhet i länken nedan.

För att förstå orsakerna till psykisk ohälsa och på allvar kunna hjälpa patienter till en bättre hälsa är det klokt att se till hela den inre och yttre miljön. Av central betydelse är att vi alla är biokemiskt olika individer och att hälsa och sjukdom utspelar sig i en interaktion mellan gener och miljö.

Idag söker alltfler hjälp för psykiskt lidande. För att förstå psykiska sjukdomar biokemiskt kan vi inte nonchalera näringens och gifternas betydelse, och patientens näringsstatus förtjänar uppmärksamhet.

Depression innebär ofta sämre aptit och viktnedgång. Den som är deprimerad äter ofta mindre protein och fett men mer kolhydrater, ofta i form av socker. Depression kan sammanhänga med brist på många vitaminer: B1, B2, B3, B6, folsyra, B12, C och D. Vid hög konsumtion av kolhydrater åtgår mer vitamin B1.

Exempel på påvisade samband mellan näring och psykisk hälsa:
• Vitaminerna B6, folsyra och B12 är viktiga vid depressioner. Folsyra har visats förbättra effekten av antidepressiva läkemedel. 800 µg folsyra och 1 mg B12 har ansetts vara ett lämpligt tillägg vid depressionsbehandling.

• Ett lågt intag av selen ökar risken för depression, och i en dubbelblind cross-over studie med tillskott av 100 µg selen/dag fick man en positiv effekt på nedstämdhet och ångest hos friska individer.

• Fem dubbelblinda studier har gjorts där omega-3 visade sig ha en signifikant antidepressiv effekt jämfört med kontrollgrupp i tre studier.

• Vitamin B3 i form av niacinamid har visats effektivt mot ångest i ett antal fallstudier.

• Vitamin B12 har ofta givits i injektionsform mot ångest, depression och trötthet.

• Magnesium i doser om 200-300 mg 2-3 ggr per dag har sedan länge angivits kunna vara bra vid ångest.

» Jonsson07.pdf

Missbruk

Ett beroende är inte en klinisk bild med en tydlig orsak såsom en fraktur eller ett virus. Det stämmer inte att det är en speciell människotyp eller särskilda omständigheter som leder till missbruk. Vad som däremot är sant är att risken att utveckla ett missbruksberoende är högre under vissa psykosociala omständigheter. Dessa omständigheter beskrivs nedan:

Sociala : familjesituation/uppväxtförhållanden, skolklassens och kompisars påverkan. När den "grupp" man tillhör ser det som normalt att använda vissa droger är risken stor att man tar till sig dessa värderingar.

Psykologiska : det finns inga särskilda karaktärsdrag som leder till missbruk, men däremot är det tydligt att missbrukande personer ofta har svårigheter med att klara skolan. Andra faktorer är bristande erfarenhet av trygghet, kärlek och uppmärksamhet. Även överbeskyddande föräldrar och andra strikta uppfostringsmetoder verkar ha betydelse. Ett stort antal missbrukare kommer från familjer där åtminstone en förälder överkonsumerade alkohol. Även trauman i barndom och ungdom såsom sexuella övergrepp eller fysisk misshandel, kan ha betydelse för människors känslighet inför droger.

Det finns likheter mellan många fall av ätstörningar och andra missbrukssjukdomar. Den mänskliga hjärnan har ett belöningscentrum. Hos en normal människa aktiveras detta när man sköter om sin kropp, gör bra saker, får beröm, är förälskad etc.

Men det finns också metoder att stimulera belöningscentrum på konstgjord väg. Både narkotika och tillåtna beroendeframkallande droger som alkohol, koffein (kaffe) och nikotin (tobak) ger en kemisk stimulering av belöningscentrum. Denna effekt är en viktig del av orsaken till att människor blir beroende av sådana droger. Stimulering av belöningscentrum blockerar också obehagliga känslor, och därför använder matmissbrukare likaväl som alkohol- och narkotikamissbrukare sitt missbruk för att blockera känslor, som de inte står ut med.

Hos normala människor stimuleras belöningscentrum när man gör bra saker. Det stimuleras av motion, därför att det är bra för kroppen att få motion.  De stimuleras av ätande, därför att det är bra för kroppen att få näring. De stimuleras om man är förälskad, därför att det är bra för släktets fortlevnad att folk bildar par och skaffar barn. De stimuleras när man utfört en prestation eller när man får beröm, därför att det är bra att människor gör konstruktiva saker.

Om man stimulerar belöningscentrum med droger, alkohol eller matmissbruk så fungerar belöning inte lika bra när man gör bra saker. Missbruket blir en genväg till falsk lycka, en lycka som inte beror på att man gjort något bra.

Felaktig användning av belöningscentrum är speciellt vanligt hos en del människor, som har en personlighet som gör att de behöver mycket stimulans för att må bra, och som bär på en oro och stress, som kan dämpas med droger. Det finns alltså en gemensam faktor hos många olika typer av beroenden:

• Alkholism och drogmissbruk
• Matmissbruk
• Sexberoende
• Spelmissbruk
• Självspäkning och anorexia nervosa (även när man framkallar skada på sig själv, kan detta stimulera belöningscentrum för att skydda kroppen mot smärta)

Detta innebär att mycket av vad man vet om hur man skall behandla alkoholism och drogmissbruk också passar för matmissbruk. Det gäller att stärka det egna, kloka jaget, och lära sig säga nej till "matmonstret" som lockar med snabba skenlösningar.

En likhet mellan ätstörningar och drogmissbruk är att missbruket tvångsmässigt utvecklas mot ett starkare beroende utan hänsyn till den egna hälsan. Trots allvarliga komplikationer, har människor som missbrukar svårt att överge sitt missbruk. När det gäller anorexia, leder svält till minskad aktivitet hos signalsubstansen serotonin, vilket kan upplevas som ångestdämpande av en person som har ett överaktivt nervsystem. Anorektiker är mindre ofta än andra människor missbrukare av alkohol eller narkotika, medan personer med andra ätstörningar oftare än andra människor är alkohol- och narkotikamissbrukare. Detta gäller de anorektiker som bara begränsar sitt födointag. De anorektiker som växlar mellan hetsätning och svält är mer lika bulimiker.

Forskningen visar att vissa personlighetstyper oftare hemfaller åt både mat- och drogmissbruk, personligheter som oftare känner stress och ångest och som behöver mera stimulans utifrån för att må bra. Personer med ätstörningar har ofta för låga värden av serotonin, dopamin och CSF-5-HIAA, vilket gör att de känner sig mer stressade än andra. Många narkotikamissbrukare höll på med hetsätning innan de började med narkotika. Vissa medfödda anlag ökar risken för såväl matmissbruk som drogmissbruk. 

Men det är inte så att alla med dessa anlag blir missbrukare. Man kan hitta andra sätt att hantera sina problem. Läkemedel som stabiliserar serotoninhalten i hjärnan kan vara till god hjälp. Psykoterapi kan hjälpa människor att välja mera långsiktiga lösningar på sina problem och att bli medvetna om sina val och alternativ i livet.

När man är beroende av t ex alkohol, droger, cigaretter, sex eller spel, är man (fysiskt eller psykiskt) beroende av substansen eller beteendet. Man får abstinensbesvär om man inte använder substansen. Toleransnivån ökar i samband med bruket, vilket innebär att man allt efter tiden går behöver högre doser av substansen för att uppnå samma effekt.

Abstinensbesvär är obehagliga fysiska reaktioner som uppstår när kroppen inte tillförs substansen eller då substansen går ur kroppen. Exempel på symtom är illamående, muskelvärk, feber, koncentrationsproblem, sömnproblem, ångest och mardrömmar. Även människor, som inte känner av en ökad toleransnivå eller får abstinensbesvär, kan bli beroende av substansen. Dessa försöker hela tiden kontrollera sitt användande av substansen, men lyckas inte utan använder istället substansen oftare eller i större mängd än de planerat. Att återhämta sig och rensa kroppen ifrån ett beroende tar lång tid. Individer, som utvecklat ett beroende, kan strunta i viktiga aktiviteter såsom arbete, skola eller andra sociala kontakter. Ett kännetecken på om man utvecklat ett beroende är att man inte kan sluta använda substansen eller att man inte kan kontrollera användandet. Det finns ett starkt sug efter substansen som är mycket svårt att stå emot.

Det finns vissa kriterier som, bland andra, World Health Organisation (WHO) listat för att kunna avgöra om en individ är beroende.

Följande tillstånd är kännetecken för beroendeproblematiken; även om man bara har några av symtomen nedan, kan man ha utvecklat ett beroende:

• Höjd toleransnivå (man behöver mer av substansen för att uppnå effekt).
• Psykologiskt beroende (begär som kan variera från att vara mycket svagt till att vara mycket starkt).
• Abstinensbesvär (olika typer av fysiska reaktioner då man upphör med användandet).
• Använder substansen eller agerar ut vissa beteenden för att minska abstinensbesvären.
• Kan inte kontrollera användandet av substansen eller beteendet.
• Ägnar mycket tid åt användandet av substansen eller beteendet / ägnar mycket tid åt att återhämta sig efter användandet eller beteendet.
• Skadeeffekter på sig själv eller sin omgivning på grund av användandet av substansen eller beteendet (problem på arbetet, ägnar mindre tid åt tidigare intressen).
• Använder substansen i högre doser eller oftare än man tänkt.
• Fortsätter att använda substansen eller fortsätter med beteendet trots att man vet att det är skadligt.

Taget från den här sidan, gå gärna in om du vill veta mer