Antal besökare

torsdag 24 juni 2010

måndag 21 juni 2010

Vem är du menad att vara?

Whenever you follow your potential, you always become the best. Whenever you go astray from the potential, you remain mediocre. The whole society consists of mediocre people for the simple reason that nobody is what he was destined to be — he is something else. OSHO

tisdag 15 juni 2010

En artikel om min lärare Jörgen Sundvall!

Jörgen är född på nytt

Den lille pojken ligger i barnvagnen. Mamman och pappan lutar sig fram och jollrar med honom, som föräldrar brukar göra med små barn. Då plötsligt drabbas den lille av en skräck-
injagande insikt: "De känner mig inte. Mamma och pappa vet inte vem jag är."
Detta är Jörgen Sundvalls första medvetna minne. Under många år bar han det med sig utan att förstå sig på det. Det var ett minne som skavde. Med tiden avtog det i intensitet, men det försvann inte.
I dag stör det honom inte längre. Saker och ting föll på plats när han tog till sig den forntida indiska reinkarnationsläran. Numera är Jörgen Sundvall övertygad om att våra själar återföds
i nya kroppar.
- Som liten har man väldigt nära till sina minnen av tidigare existenser. Men allt eftersom åren går anpassar man sig till det nya, och de tidigare liv man har levt bleknar bort, säger han.
Hypnosterapeuten Jörgen Sundvall bor i Gränna, men vi träffas i hans kombinerade kurslokal och mottagning på Kungsholmen
i Stockholm. På den vita tavlan längst fram i föreläsningssalen står några begrepp uppradade: "utveckling", "kunskap", "insikt". På hyllor längs ena väggen saluförs cd:ar med titlar som Djupavslappning och Förlossning med hypnos.
Sedan 1993 har hypnosterapin varit Jörgen Sundvalls levebröd. Ungefär en tredjedel av dem som vänder sig till honom vill gå i tidigare liv-terapi och göra så kallade regressioner.
- Jag försätter dem i ett hypnotiskt tillstånd och hjälper dem att återvända till sina tidigare liv, förklarar han sakligt.


Fler tror på återfödelse

För Jörgen Sundvall är det självklart att de flesta av oss har levt många gånger här på jorden, en uppfattning som han säger sig dela med många svenskar.
- De flesta tycker inte att det är något konstigt. Tvärtom är det allt fler människor som visar intresse när de hör vad jag jobbar med. Det har skett en förändring de senaste åren och tron på tidigare liv är mer eller mindre accepterad i dag.
Att så verkligen är fallet bevisas av flera undersökningar. Enligt en enkätundersökning som tidningen Dagen gjorde i somras tror var tredje svensk helt eller delvis på återfödelse. På senare år har dessutom kändisar som Madonna och Tom Cruise trätt fram och deklarerat sin tro på reinkarnation. De är i gott sällskap med Mahatma Gandhi och forna tiders storheter som Leonardo da Vinci, Napoleon och den franske upplysningsfilosofen Voltaire, som lär ha sagt att det inte är konstigare att bli född två gånger än att bli född en gång.
Tanken svindlar, och som alltid när så är fallet finns det de som vädrar morgonluft. På internet hittar jag en sajt där jag erbjuds att få ett reinkarnaskop ställt av doktor Aseem Singh vid "New Delhi-universitetet". För 499 kronor får jag ta del av tre av mina mest dramatiska liv under de senaste tusen åren. (Jag får dock ge mig till tåls i tre-sex veckor, eftersom doktor Singh måste invänta inspiration.)


Kostnadsfri sajt

På en annan sajt kan jag kostnadsfritt ta reda på vad jag har varit i mitt tidigare liv, bara genom att skriva in mitt födelsedatum. (Det visar sig att jag verkade som präst och vårdare av heliga reliker på 1300-talet i det område som vi i dag kallar Italien, ett öde som jag delar med alla andra som är födda på samma dag.)
Det har också bedrivits seriös forskning på området. Jörgen Sundvall framhåller att dagens vetenskapsmän inte är lika kategoriska som gårdagens.
- Det upptäcks hela tiden nya saker inom fysiken och psykologin, och det har gjort forskarna mer försiktiga med hur de uttrycker sig.
Redan som femtonåring kom Jörgen Sundvall i kontakt med läran om reinkarnation, när han satt hemma i Västerås och läste upanishaderna och annan fornindisk, filosofisk litteratur.
- Jag var attraherad av de indiska tankegångarna: "Vi är inte den här kroppen", säger han och slår ut med handen. "Vi bara befinner oss i kroppen." Jag vill inte påstå att jag förstod allt, men det mötte inget motstånd i mig.


Yogalärare i norra Indien

När han som 21-åring reste till Indien för första gången kände han sig hemma direkt. I efterhand tror han sig ha förstått varför.
Det har visat sig att jag har levt några liv som yogalärare i norra Indien.
Genom regressioner har han gått tillbaka till sina tidigare existenser, men han har inga tydliga synminnen. I stället var det framför allt känseln som förmedlade minnesbilderna när han återupplevde sitt senaste liv, som tysk soldat i första världskriget.
- Jag fick en bajonett i magen. Det var ingen rolig upplevelse, ska jag säga. Hela kroppen gick in i kramp.
För fyra år sedan var Jörgen Sundvall hypnosterapeut i tv-serien Tidigare liv i Kanal 5. Programidén gick ut på att producenterna försökte kolla upp om det låg någon sanning i det som människor sa sig ha upplevt under sina regressioner.
Själv har Jörgen Sundvall aldrig gjort några försök att ta reda på om det ligger någon yttre, bevisbar sanning i det han minns från sina tidigare liv.
- Det kanske skulle gå att bevisa, men det är av underordnat intresse för mig. Jag vet att tidigare liv existerar i någon form, och jag vet att det är otroligt gynnsamt för personer att gå tillbaka och uppleva sina tidigare liv. Vi för med oss erfarenheter från tidigare existenser som vi kan återuppväcka i det här livet.
Tron på reinkarnation finns inom många religioner och livsåskådningar, som buddhismen och antroposofin. Jörgen Sundvall finner grunden för sin reinkarnationstro i hinduismen. Han talar inte om själen; i stället använder han det hinduiska begreppet atman, den eviga gnistan.


Inga rasister

Vad är då målet med denna upprepade återfödelse?
För Jörgen Sundvall ligger svaret nära till hands. Det filosofiska målet för var och en av oss är att nå upplysning, att komma till insikt om vem jag verkligen är. Målet med terapin är att bli fri från begränsande faktorer som rädsla, ångest och fobier, att inte vara bunden i kroppen. Dessutom har regressioner en del positiva bieffekter, påpekar han. Den som lider av dödsskräck blir botad.
- Man upptäcker att det inte är så farligt att dö. Då är det sju resor värre att födas.
Dessutom, hävdar han, får man en större förståelse för andra människor. De gränser som vi upprätthåller i vardagen, mellan män och kvinnor eller mellan olika folkgrupper, går inte att hålla fast vid när man inser man har haft många olika identiteter i tidigare liv.
- Det blir inga rasister av människor som har gjort tidigare liv-regressioner.



Hanna Sofia Öberg 011-200 162 hanna.oberg@nt.se tidningen NT

lördag 12 juni 2010

Mannen bakom mindfullness

Artikel tagen från SvD, skriven av Maria Carling,Publicerad: 19 maj 2010, 00.01

Mannen som får världen att meditera

FOKUSERAD. År 1979 lärde han sina första patienter att meditera. Nu när forskningen visar hur bra mindfulness kan vara för våra hjärnor låter sig västvärlden övertygas på allvar. Den amerikanske medicinprofessorn Jon Kabat-Zinn är mannen bakom vågen av mindfulness.



Som 22-årig student i molekylärbiologi hörde Jon Kabat-Zinn ett föredrag av en koreansk zenbuddhist. Sedan dess mediterar han och har skapat ett program för stressreducering med mindfulness som används inom vården över hela världen.

Vår uppmärksamhet går ofta på autopilot. Ständigt är det något som flyttar den från det ena till det andra. Någon går förbi, telefonen ringer, ett sms plingar till, ett barn ropar, nya mejl ramlar in, tv-reklamen går i gång, någon ställer en fråga, tankarna flaxar runt. Allting rör sig, allting låter. Hjärnan går på högvarv, kroppen blir stressad.

Mindfulness kan hjälpa oss att hitta fokus, att rikta uppmärksamheten mot det vi vill fokusera på och utesluta annat. Meditation, utan någon religiös koppling, är en grundläggande del av begreppet. Det är enkelt – och hur svårt som helst – att bara vara tyst och i ”ingenting”, låta tankarna flöda utan att värdera dem.

Inom sjukvården har nyfikenheten väckts av de forskningsresultat som den stressreducerande meditationen visat sig ge.


Jon Kabat-Zinn har just kommit från Paris till Stockholm när SvD får en timme i medveten närvaro tillsammans med honom. Han lyfter stolt upp det senaste numret av det franska nyhetsmagasinet Le Nouvel Observateur som är omslutet av en plastförpackning. I den ligger en cd med guidade meditationer av Jon Kabat-Zinn. Rubriken på tidningsomslaget är: Meditationens krafter. Den ordlösa mindfulnessvågen har rullat in även i det rationella, intellektuella och ordälskande Frankrike.

Typiskt nog får en filosof, André Comte-Sponville, kommentera hur meditation kan samspela med den västerländska rationalismen. Filosofen, som själv mediterar, förklarar hur vi västerlänningar uppmanats att skilja huvudet från kroppsfängelset sedan Platons tid. Antiken var logikens vagga och kristendomen har hållit oss fast i förnekandet av kroppens inflytande över sinnena, menar André Comte-Sponville. Själv tycker han att alla västerländska rationella människor bör ge dualismen mellan kropp och sinnen en chans. Därför uppmanar han läsarna att hitta en bra läromästare för att koncentrerat göra ingenting.


Anledningen till att Jon Kabat-Zinn började utveckla en västerländsk form av mindfulness var att han som student 1966 gick på ett föredrag av en koreansk zenmästare på MIT, Massachusetts Institue of Technology.

– Vi var väl fem stycken där. Jag var 22 år. Det föredraget visade mig något som jag hade letat efter länge, sedan jag var liten. Jag började meditera direkt efter det.

Men Jon Kabat-Zinn ville inte bli buddhist utan veta vad meditationen kan lära ut om oss själva, hur vi kan undersöka vårt inre från insidan och förstå kopplingen mellan kroppen och medvetandet. Han fortsatte att träna både yoga och kampsporter, bland annat karate.

– Yoga är meditation i rörelse och alla kampsporter handlar om fokusering, och att vara redo att dö, vilket kan översättas till att vara redo att leva. Att man inte är rädd för det som ska komma.


Jon Kabat-Zinn understryker att han är som vem som helst, absolut ingen magisk guru. Han beskriver sig som en mycket känslo­sam person och inte speciellt disciplinerad.

– Anledningen till att jag började meditera var att jag inte var nöjd med en del saker i mitt liv.

Han förklarar att det viktigaste är själva utövandet, inte intellektualiserandet av det. Det är tystnaden, stillheten som gör att vi intuitivt kan förstå våra egna tankar, känslor, reaktioner, vad vi tycker om och inte – utan att bli fångar i alla dessa tankar och känslor.


Den unge Jon Kabat-Zinn disputerade i molekylärbiologi år 1971, men hans mediterande började influera hur han såg på vetenskapen. Helst ville han föra ihop sin privata erfarenhet av mindfulness med vetenskapen.

– Många människor blir inte hjälpta fullt ut av skolmedicinen. Därför ville jag, på ett vetenskapligt sätt, se om människor med kroniska smärtor, cancer, hjärtproblem och stressrelaterade problem kunde må bättre med min metod.

År 1979 började han undervisa i mindfulnessbaserad stressreducering vid sjukhuset i Massachusetts.


Mötte du motstånd?

– Jag råkade inte ut för många protester. Det finns anledningar till detta. Jag doktorerade på MIT, min handledare var nobelpristagare, Salvador Luria. Därför tänkte nog folk ”Han måste veta vad han gör”. Det gjorde jag inte! Jag följde min intuition och mina personliga erfarenheter.

Resultaten blev över förväntan. Jon Kabat-Zinn hänvisar till människans inneboende läkningsförmåga.

– Det handlar om att stämma sitt eget instrument. Om vi lyckas lära patienterna att bli mindre emotionellt reaktiva, lugnare och mer nöjda med sig själva så reagerar kroppen, ända ner till molekylärnivå, med att må bättre.


Nog för att Jon Kabat-Zinn var nöjd med sitt arbete i Massachusetts, men den medicinska världen vilar på naturvetenskaplig grund och kräver forskningsresultat för att låta sig övertygas.


Följde ni upp patienterna med vetenskapliga studier direkt?

– Studierna med högst kvalitet, så kallade randomiserade kon­trollerade studier, är väldigt dyra att göra. Vi gjorde några mindre studier i slutet av 80-talet tillsammans med hudläkare, bland annat psoriasisstudien.

En grupp solbehandlades med meditation och en annan fick bara standardsolbehandling. Meditationen var inte mer än att patienterna fick höra Jon Kabat-Zinns röst på cd som guidade dem ögonblick för ögonblick under de minuter de solade.

– Vi fann att hos dem som mediterade läkte huden fyra gånger snabbare än hos de icke-mediterande. Jag trodde inte på det efter den första gången. Studien gjordes om igen med mycket noggrannare utformad forskningsmetodik och vi fick samma resultat!


Numera forskas det desto mer på mindfulness. Amerikanska NIH (National Institutes of Health) finansierade år 2008 mer än 50 forskningsstudier (jämfört med tre stycken år 2003) om mindfulnesseffekter, enligt Nouvel Observateur.

Jon Kabat-Zinn berättar om känslan när han kom tillbaka till sitt gamla universitet MIT.

– Jag var tvungen att nypa mig själv i armen för att tro på att jag, trettio år senare, satt på ett neurovetenskapscenter på MIT och lyssnade på unga smarta vetenskapsmän som studerar hur mindfulnessmeditation påverkar oss.

Numera ägnar Jon Kabat-Zinn en stor del av sin tid åt The Mind and Life Institute som samarbetar med Dalai Lama. Hans kollega Richard J Davidson, neurolog, har just startat The Center for investigating healthy minds. Ungefär när du läser det här inviger de tillsammans ett nytt forskningscentrum i Wisconsin.

– Vi har gått från att vara konstiga med konstiga idéer till att vara mitt i vetenskapens intresse. Indiska vetenskapsmän vill forska om yoga. Meditationslärare lär sig vetenskapliga metoder. Dalai Lama vill att hans munkar ska vara utbildade i västerländsk vetenskap. För trettio år sen skulle detta aldrig ha hänt, konstaterar Jon Kabat-Zinn.

torsdag 3 juni 2010

Nya rön om akupunktur!



Study Finds Scientific Basis for Acupuncture Benefit

Scientists have taken another important step toward understanding just how sticking needles into the body can ease pain.
In a paper published Sunday in Nature Neuroscience, a University of Rochester Medical Center team identified a specific molecule as playing a key part in creating the effects of acupuncture in the body. Building on that knowledge, scientists were able to triple the beneficial effects of acupuncture in mice.

The research complements a rich, established body of work showing that in the central nervous system, acupuncture creates signals that cause the brain to churn out natural pain-killing endorphins.

The research focuses on adenosine, a natural compound known for its role in regulating sleep, for its effects on the heart, and for its anti-inflammatory properties. But adenosine also acts as a natural painkiller, becoming active in the skin after an injury to inhibit nerve signals and ease pain in a way similar to lidocaine.

In the current study, scientists found that the chemical is also very active in deeper tissues affected by acupuncture. The Rochester researchers looked at the effects of acupuncture on the peripheral nervous system – the nerves in our body that aren’t part of the brain and spinal cord.

The new findings add to the scientific heft underlying acupuncture, said neuroscientist Maiken Nedergaard, M.D., D.M.Sc., who led the research. Her team is presenting the work this week at a scientific meeting, Purines 2010, in Barcelona.

“Acupuncture has been a mainstay of medical treatment in certain parts of the world for 4,000 years, but because it has not been understood completely, many people have remained skeptical,” said Nedergaard, co-director of the University’s Center for Translational Neuromedicine, where the research was conducted.

“In this work, we provide information about one physical mechanism through which acupuncture reduces pain in the body,” she added.

To do the experiment, the team performed acupuncture treatments on mice that had discomfort in one paw. The mice each received a 30-minute acupuncture treatment at a well known acupuncture point near the knee, with very fine needles rotated gently every five minutes, much as is done in standard acupuncture treatments with people.

The team made a number of observations regarding adenosine:

* In mice with normal functioning levels of adenosine, acupuncture reduced discomfort by two-thirds.

* In special “adenosine receptor knock-out mice” not equipped with the adenosine receptor, acupuncture had no effect.

* When adenosine was turned on in the tissues, discomfort was reduced even without acupuncture.

* During and immediately after an acupuncture treatment, the level of adenosine in the tissues near the needles was 24 times greater than before the treatment.

Once scientists recognized adenosine’s role, the team explored the effects of a cancer drug called deoxycoformycin, which makes it harder for the tissue to remove adenosine. The compound boosted the effects of acupuncture treatment dramatically, nearly tripling the accumulation of adenosine in the muscles and more than tripling the length of time the treatment was effective.

“It’s clear that acupuncture may activate a number of different mechanisms,” said Josephine P. Briggs, M.D., director of the National Center for Complementary and Alternative Medicine at the National Institutes of Health. “This carefully performed study identifies adenosine as a new player in the process. It’s an interesting contribution to our growing understanding of the complex intervention which is acupuncture,” added Briggs, who is the spouse of co-author Jurgen Schnermann.

The paper includes three first co-authors: Nanna Goldman, technical associate Michael Chen, and post-doctoral associate Takumi Fujita. Other authors from Rochester include Qiwu Xu; medical student Tina Jensen; former student Wei Liu and former post-doctoral associate Yong Pei; assistant professors Takahiro Takano and Kim Tieu; and research assistant professors Weiguo Peng, Fushun Wang, Xiaoning Han, and Lane Bekar. Also contributing were Jiang-Fan Chen from Boston University and Jurgen Schnermann from the National Institute of Diabetes and Digestive and Kidney Diseases.

Funding for the work came from the New York State Spinal Cord Injury Program and the National Institutes of Health. (Source: URMC News)