Några tänkvärda aspekter om du är lite socialt osäker

Misstag:
Vi gör alla misstag på vägen. Frågan är bara om vi lär oss av de misstag som vi gör. Om du gör ett misstag, så bestäm dig för att göra allt du kan för att korrigera misstaget. Försök att korrigera misstaget så kärleksfullt och vackert som du kan.Be om ursäkt om det behövs för då återställer du energin och du står inte längre i skuld. Ingen står i skuld till dig heller. Om möjligt, så korrigera misstaget så att situationen blir ännu bättre än innan du gjorde misstaget. Det enda viktiga är att alla inblandade personer blir lyckliga och tillfredsställda.Har du gjort allt du kan och personen ändå inte är nöjd, ja då har du i alla fall gjort det du kan. Resten är dennes resa.


Två frågor:
För att bli klarare över teman i relationer eller när du skall vara kreativ, så ställ dig själv följande två frågor.
1. Vad har jag att ge?
2. Vad kan jag få/ vill jag ha?
Genom att uppfylla dessa båda blir det balans i relationen eller flöde i kreativiteten.

Våga säga JA!
Om jag skulle säga JA just nu, så skulle jag...”. Lyssna inåt till hjärtat och se vad som skulle få ditt hjärta att dansa av glädje i situationen. "Om jag skulle säga JA just nu så skulle det ge mig mer av...." Lyssna inåt. Att våga säga JA oftare kan öppna många dörrar! Sluta analysera, börja säja JA.

Mål och mening

Det mänskliga psyket kan inte vara i konflikt. En inre konflikt tenderar att dra ner vår energi och även vårt humör. Så hamnar Du i konflikt - Välj väg! Våga fatta ett beslut.
Ja, kanske du tänker, men det är inte så lätt. Tänk om jag fattar fel beslut?
Ja, tänk om. Då betyder det att du får fatta ett nytt beslut, sedan, utifrån det som blev fel. Och vet du, det behöver inte ens vara svårt!
Det finns en stor skilnad mellan alla stora mästare och dem som inte mår så bra och mest står och trampar. Och det är att alla stora mästare bestämmer ett mål och håller sig till det. Vad som än händer. Är detta svårt kan man sätta upp delmål. Vad har du för mål?

Att våga se sitt eget behov!

Har du någonsin tänkt på vad svårt det kan vara att se, erkänna och sedan bejaka sina egna behov. Detta har genom samhälle och familj varit lite skamligt och tabu. Andra först. Ha sedan helst inga egna behov. Men behov finns. De kan inte negligeras. Precis som en mamma tillgodoser sina barns behov behöver barnen sedan lära sig att att fortsätta ta till vara på sina behov för att bli goda och harmoniska vuxna. Det handlar absolut inte om egoism här. Det handlar om att finna den sköra balansen mellan sina och andras behov, balansen mellan att vara en person, en förälder, en kamrat och kanske också ett syskon och en älskare/älskarinna.
Låt mig ge några exempel:

- Jag blir så arg när du bara slänger saker omkring dig! Mer sant är
- Jag behöver hjälp med städningen, jag orkar inte allt själv. = Stöd.

-Jag blir så trött på alla som tjatar på mig hela tiden! Mer sant är
-Jag behöver ta en paus och slappna av. = Vila.

-Jag tycker illa om alla översittare! Mer sant är
-Jag är rädd för dem som försöker trycka ner mig, ja behöver öva på att stå upp för mig själv. = Trygghet.

Åter igen behöver vi gå till oss själva först. Vad behöver du tillgodose?

Ödmjukhet

Det är så fantastiskt att möta människor som med humor och glädje delar med sig av sina klavertramp och misslyckanden. De har en självdistans och ödmjukhet inför sig själva och där med inför andra. De vet att alla gör fel och misslyckas ibland. Men att ett misslyckande endast är det samma som att man lyckades missa helt enkelt, och då får man ju ladda om!
Men så finns dessa männsikor som istället fokuserar hela sin energi på vad andra gör för misslyckande. De döljer sin osäkerhet bakom andras klavertramp. De uttrycker högt sitt missnöje över den ena och den andra. Men säger de någonsin dessa ord till den det berör? Detta säger väldigt mycket om den som beklagar sig. Ja, det säger faktiskt mer om denna än om personen den talar om.
Visst är det jobbigt att ta ut sin frustration på rätt plats. Och skrämmande.Men en äkta ödmjukhet måste slipas. Och då måste man också öva att våga tala direkt till den det berör.
Vågar man bjuda på sina egna tavlor, vågar man också ofta reda ut det ena och det andra med sin omgivning. För då har man den insikten att vi alla gör fel och är bräckliga, sårbara människor. Att misslyckas endast är att lyckas missa och att prata nedvärderande om andra är ett misslyckande som endast säger något om MIG.
Och oj, vad man hittar svagheter i sig själv om man börjar leta. Så varför inte börja där?
Ja, detta tål att dagligen övas på så här följer boktips på temat:
don Miguel Ruiz- Kärlekens insikt.
Kay Pollak- Att välja glädje. Ett citat från hans hemsida:

"Tänk om det är sant att:
Varje tanke jag har om en annan människa skapar antingen glädje, harmoni och balans inom mig
- det vill säga lycka -
eller någon form av störning, irritation och avstånd
- det vill säga olycka."

Meditation

Har du någonsin suttit och tittat ut genom fönstret efter en lång, mötesfylld arbetsdag och njutit av att tänka på ingenting? I så fall har du redan prövat på att meditera.

Ta en paus i arbetet, varför inte just nu? Sätt dig bekvämt i en skön stol, slappna av och koncentrera dig på din andning i fem minuter. Se till att du andas med hela magen och att det gärna får bli ett litet uppehåll mellan in och utandning, mellan ut och inandning.

Spänn musklerna och slappna av. Börja med fötterna, spänn i 5-10 sekunder och slappna av. Spänn vadmusklerna och slappna av. Fortsätt uppåt. Spänn och slappna av varje del av kroppen, från fötterna upp till ansiktet. Ansiktet har otroligt många små muskler och dessa är sammanlänkade med hela kroppen. Slappna därför av ansiktet noga och ordentligt för då hänger hela kroppen med. Gör några riktiga grimaser och slappna av. Känn sedan under tio minuter hur kroppen blir allt tyngre och tyngre.

Dämpa gärna belysningan. Sitt eller ligg bekvämt. Tänk på ett kort ord, till exempel "lugn", "kärlek", "sommar", "trygghet" eller vad du nu kan behöva mer utav. Andas sakta. För varje utandning tänker du på ordet. Inandning - Lugn, inandning - Lugn... Koncentrera dig bara på ditt ord och andningen.


Sätt dig bekvämt eller lägg dig ner, slut ögonen och dröm dig bort. Föreställ dig att du ligger på en sandstrand, följer en stig i skogen, går över ett moget vetefält... Vinden smeker din hud och solens strålar värmer din kropp. Du hör bara fåglarnas sång och vågornas brus. Du tar in allt som finns att se. Hur ljuset faller och hur ljuden är...Här finns inga begränsningar!

Lycka till!

Tvärt om kan vara sannare...

Jag vet att detta kan vara svårt. Men jag har kommit på ett knep som hjälper mig ialla fall. Jag gör tvärtomleken. Den förutsätter att man börjar bli medveten om sina tankar och tar ansvar för dem. När man är låg tenderar den inre negativa rösten att ta över mer och mer. Ju lägre man känner sig desto starkare blir denna. Ja, den står faktiskt i direkt proportion till hur låg jag är! Den finns där för att egot skapat den som ett skydd. Ett skydd för att vi inte ska se sanningen som kan göra så fruktansvärt ont! Men hur ont sanningen än gör så ger den ialla fall inte dåligt samvete. Saningen hjälper oss att sluta projicera. Och nästan alltid är den inre kritiska rösten ett projicerande som man med tvärtomleken kan sätta under sanningens lupp. Så när jag tänker surt att "Jag orkar inte mer, barna tar livet av mig!" så vänder jag det genast till tvärt om " Jag orkar annars tar jag livet av barna!" Vilket verkligen är mer sant! Eller när jag tänker " Måste dom alltid stöka ner och förutsätta att jag ska städa och städa och städa?" så vänder jag det genast till "Måste jag alltid kräva att de ska städa just precis när jag vill, så att de tillfredställer mina behov om och om igen?" Jag kan be, men har jag rätt at kräva? Du förstår säkert var jag vill komma.

Det händer ju miljarders bilijoner saker runt om på vår jord just nu. Och jag kan omöjligt vara medveten om allt. Så vad VILL jag vara medveten om? Det jag fokuserar på blir ju min verklighet. Vill jag se allt negativt bara för att jag har en dålig dag, så kommer ju dagen endast att bli värre och värre. Varje tanke har två sidor, precis som ett mynt. Jag vänder alltså på myntet och slutar där och då att vara ett offer. Jag blir inifrånstyrd istället för utifrån styrd. Handen på hjärtat: Jag mår inte dåligt för att barna slänger skorna framför dörren!Jag är upprörd för att jag väljer att vara det, någon stans, långt där inne. Så nästa gång du är låg, prova tvärtomleken. Du kommer garanterat att avslöja en massa strunt som du säger till dig själv!

Det enda du vet att du har är nu.

Det finns så många måsten. Alla dessa gör att man lever där framme. Morgondagens handling, tisdagens möte och torsdagens fika. Helgens besök och lucia med allt det...Julens klappar och nyårs firande var ska man ha det?

Man glömmer att det är nu, den här sekunden, man skapar sin framtid. Gårdagen är ett minne och framtiden är inte skapad. Men du har ditt nu. Och i detta magiska nu skapar du din framtid. Wow. Det är stort. Om du saktar ner nu, så blir nästa sekund, minut, timme och kanske dag lite lugnare... Om du skrattar nu, så blir nästa sekund, minut,timme och kanske dag lite gladare... Har du tänkt på det? Att vara här och nu det är att leva. Att tänka på det förflutna är att älta och att tänka för mycket på framtiden är att drömma. Att älta och drömma för mycket gör att hela livet går dig förbi. Att omständigheter avgör hur ditt liv skall bli. Man är utifrånstyrd. Men att vara här och nu, är att aktivt vara medskapare till livet.Man är inifrånstyrd. Hur fångar man upp sig här och nu då? Kanske så här:

Sätt dig ner. Ta några djupa sköna andetag. Bli medveten om något i rummet. Ta in den här saken. Hur ser den ut egentligen? Vad står den på? Vad har den som bakgrund? Färg? Form? Hur faller ljuset på den? Ta nu in hela rummet. Atmosfären. Vilka jlud når in? Hur känns rummet? Ljus? Ta några djupa andetag och kän att du är här! Du har landat i ditt nu!

Detta kan man göra mitt i ett kaos också. Det handlar om att blimedveten om det som är runt en just här och nu. Och man kan slappna av även i ett kaos om man slutar att fly i från det och istället accepterar det!

Prova! Det är värt allt att leva nu och bli skapare av sin egen framtid!

Dikotomiskt tänkande, nej tack!

Jag hade ett prat med en bekant. Hon berättade om en bekant till henne. Ja, ni vet hur det är. Denna hade i sin tur berättat för henne att den hade gjort så och den hade det så. Oj och urs vad illa. Tänk vad många människor strävar hårt i livet. Strävar efter att kategorisera och sortera in saker i olika fack. Det är bra och det är dåligt. Så gör man och så gör man inte och nåde den som bryter detta. Det är gott och det är ont. Den är go och den är knepig. Dom är poppis och dom är mesar. Att dom bara orkar. Vad liten värden blir när personer, situationer, platser och saker hela tiden måste granskas och få en etikett. Och vad rädda dessa människor ska vara för att andra ska sätta dem i fel fack med fel etikett?? Ojoj, då kan världen gå under. Livet är inte svart och vitt. Sluta upp med detta dikotomiska tänkandet för en stund. Lyft blicken och ta ett djupt andetag. Livet är fantastiskt. Ibland är barna lugna och ibland är de vilda. Ibland är de mammaiga och ibland pappiga. Ibland är de skojiga också. Ibland är det regn och ibland är det sol. Kan vi inte bara älska livet precis som det är? Utan att försöka göra om det hela tiden. Regnar det så regnar det även om vi tänkt gå till skogen. Är mannen sur så är han sur, men det går över. Varför försöka springa ifrån något istället för att springa till det man uppskattar?Ibland är grannen si och ibland är grannen så. Vi är människor och vi råkar vara mångfacetterade. Både onda och goda, dumma och smarta. Men släpper vi det dikotomiska tänkandet så är det lättare att älska. Älska livet precis som det är.

Första inlägget

Det finns så fantastiskt många verktyg om man vill utvecklas personligen. Här tänkte jag försöka inspirera och tipsa er som vill utvecklas. Om jag lyckas inspirera en enda att utforska sitt inre så har jag lyckats. Kanske lyckas även denna att inspirera någon. Vår värld är en fantastisk plats. Med lite mer balans kan fler upptäcka det. Vi behöver balans i vårt samhälle. Och all förändring börjar med ett första steg. Inom Mig. Var vill du gå?