Symtom vid utbrändhet
Delar av texten och inspiration är hämtad ur "Kvinnor och utbrändhet inom organisationer", LIU 2003
Första stadiet: Tvångsmässigt behov av att hävda sig. Som ofta kommer av att man tror att man får bekräftelse för det man gör och inte för den man är...Bottnar i en låg självkänsla som man ofta kompenserar med ett desto godare självförtroende. Under det här kan det ligga förtryckta känslor av sorg , rädsla/ilska.
Andra stadiet: Intensivare engagemang.Man börjar "kicka" sig med det man gör. Man känner sig duktig och kompetent. Man är någon.Ungefär som när en alokoholist dövar en tomhet med alkohol.
Tredje stadiet: Subtila uppoffringar. Ju mer man offrar, desto bättre människa är man väl? Ju mer man gör för andra, desto godare är man eller? Man kompenserar nu den låga självkänslan med att GE. Men faktum kvarstår, man gör det för att man tror man får bekräftelse för det man gör, inte för den man är. Man lämnar inte gärna över för kontrollen är det enda man kan kontrollera.
Fjärde stadiet: Konflikter och behov avfärdas. Man börjar stänga av kroppen. Man vill inte känna de bohov av vila och återhämtning som finns, för dessa skulle göra att man inte kan ge och då är man ju värdelös. Man vill heller inte koppla på kroppen eftersom man då skulle känna den där tomheten...Man känner ju faktiskt inte sig själv. MEN man känner ofta redan här att något är fel.
Femte stadiet: Värdeskalan påverkas. I det här stadiet börjar man få svårt att veta vad som väsentligt och oväsentligt. Värdeskalan förvrängs och tidsskalan pressas ihop till nuet. Det förflutna och framtiden stängs av.
Sjätte stadiet: Förnekandet ökar. Förnekelse är typiskt för utmattning. I det sjätte stadiet tar förnekelsen väldiga proportioner. Fixering vid ett enda ämne är vanligt i det här stadiet. Den drabbade brukar vara långt borta i egna tankar, även om hon verkar vara närvarande utåt sett. Intoleransen gentemot andra ökar också.
Sjunde stadiet: Bristande engagemang. Nu är energin låg och stressen häg. Detta resulterar i att empatin sjunker och man blir mer mekanisk.Avståndstagande från omgivningen och även från sig själv. En känsla av att man står bredvid och tittar på sig själv. Nu blir cynismen en skyddande funktion och man uppfattar ibland omvärlden som fientlig.
Åttonde stadiet: Märkbara förändringar i beteendet. Kvinnor i det här stadiet tycker inte om kritik. Omdömesförmågan blir störd och man drar sig undan från omvärlden. Omtanke kan uppfattas obehagligt och rent av som angrepp. Humörsvängningar är vardag...
Nionde stadiet: Avpersonalisering. Det nionde stadiet innebär en allvarlig form av avstängning. Huvudsymptomet är självförnekelse, där man inte erkänner sin kropp eller person. "Detta är inte jag". Tiden existerar inte på samma sätt som förut och andra människor blir vaga gestalter. Man kan magra, eller gå in i ett destruktivt tränande eller ha sömnrubbningar.
Tionde stadiet: Tomhet. Man känner sig ihålig, meningslös och ödslig. Överdrifter är i detta stadie vanliga för att tillfälligt döva sinnena och smärtan inom sig, ibland med hjälp av droger eller mat/godis. Om man äter något känner man sig mindre tom. Man kan se ner på andra och nästan maniskt älta andras beteende elelr göromål, allt för att slippa känna och vara sig själv.
Elfte stadiet: Depression.Här tappar många intresset för allt. Tillfälliga uppryckningar sker, men den dominerande känslan är förtvivlan och självhat. Det finns ingen drivkraft kvar och man känner panik och vill bara fly. Självmordstankar kan dyka upp i detta stadie. Man sköter inte de dagliga sysslorna och det är vanligt att man inte äter.
Tolfte stadiet: Total utmattning. Detta är utmattningens kulmen och kan vara ett livshotande tilllstånd. Jaget är i princip borta och man är helt frånvarande. Immunförsvaret kan vara skadat. I det här stadiet är det mycket viktigt att man får hjälp.
